Det här är inte bara ett band – det är ett kall från norr.
I mitten: det allseende ögat, inramat av en iskall neontriangel som stirrar rakt igenom dig, som om varje ackord är en dom. Bakom det: berg, munnar, maskiner – en symbolisk fabrik där varje riff är ett rop från underjorden.

Händerna sträcker sig i klassiskt rocktecken – men det är inte bara för show. Det är en ritual.
Rullarna ovanpå ser ut som övervakningskameror men är kanske bara minnesfragment från trasiga turnébussar. Eller bevis på att ingen längre är fri, inte ens musiken.

Neondetaljer:
Isblått och blodrött slåss om kontrollen. Den gröna glöden runt händerna är som aurora borealis på LSD – ett arktiskt evangelium för varje förlorad själ med elgitarr i hjärtat.

Epoxibeläggning:
Det blanka lagret får trycket att se ut som ett uråldrigt sigill från en glömd musikorden – ett märke som bärs av de som aldrig böjde sig för autotune. Det är retrofuturism möter rebellens liturgi.

Taggar:
arktisk rockikon, ögat i triangeln, neonband-sigill, Arctic Monkeys street art, pyramid poppunk, postmodern musikorakel, gitarrkult-emblem, neonrockbroderi, epoxiindiesymbol, övervakningsmusikgud.